Emil 30

Det har varit en fullspäckad start på det här året. Fullspäckad och stressig! Jag började planera Emils födelsedag i oktober genom att försöka ta reda på lite om hans lagkamrater, vilka han pratar med på snap, vilka han var närmast. Inbjudningarna gick ut i november och sen dess har jag bara väntat på att januari ska komma. Det har känns som att festen varit månader bort och helt plötsligt hade jag dagar kvar! I två veckor nu har jag försökt sätta ihop allting, varit vaken och grubblar på nätterna. Klippte ihop en video av Emils 30 år, lite av en parodi på när vi träffades och vårt liv tillsammans. En video med massa hälsningar från vänner runtom i världen och en frågesport om honom. Samtidigt har jag pratat med musikerna, fixat ballonger och dekorationer.

Emils sista dag hemma, tisdag förra veckan, var den mest stressfulla dagen jag haft på väldigt länge! Jag var så nervös att han skulle se att någon SMSat mig, eller att jag skulle råka säga någonting. Han åkte på road trip onsdag morgon och som tur var för mig, så var flyget tillbaka på fredagen inställt så de kom tillbaka lördag och åkte direkt till matchstart.

Samma morgon som de kom hem berättade han att han ville åka hem direkt efter matchen. Jag hade talat om att vi skulle gå ut och äta med hans och mina föräldrar och fira honom lite grann efter matchen. Han var så trött och öm i kroppen. Jag fick övertala honom och sa att vi skulle ta det lugnt hela söndagen.

Efter matchen kom han hem och jag försökte vara så långsam som möjligt, tvingade honom och raka sig etc. så att killarna jag bjudit från laget skulle ha tid att åka dit innan oss.

Det enda kan säga att det var en magisk natt, han var så överraskad, anade absolut ingenting. Emil har inte firat sin födelsedag sedan han var barn, det är alltid varit match någon annanstans. Förra året var han på bortamatch i Skellefteå när han fyllde år, så det här blev så speciellt. En kväll vi kommer att minnas resten av våra liv.

It been a busy start of this new year. Busy and stressful! I started to plan Emil’s birthday in October, by trying to sound interested about his teammates, who he talked with on snap, was closer with. The invitations went out in November and since then I’ve just been waiting for January to come. It has felt like his party have been months away and all of a sudden I had days left! For two weeks now I’ve tried to put everything together, lying awake figuring everything out. I made a video of Emil’s 30 years, kid of a parody about us meeting and our life together. A video of a bunch of greetings from friends around the world and a quiz about him. At the same time I’ve been talking to the musicians, the restaurant, fixing balloons, decorations.

Emil’s last day home, Tuesday last week, was the most stressful day I’ve had for a long time! I was so nervous he would see someone text me, or that I would slip up and say something. He left for the road Wednesday morning and lucky for me, the flight back on Friday was canceled so they came back Saturday and went straight to the game.

That same morning he told me he just wanted to go home after the game. I had told him we were go out to eat with his and my parents to celebrate him a bit. He was so tired and had such a sore body. Had to convince him and told him we would chill all Sunday!

After the game he came home and I delayed as much as I could, made him shave etc. so the guys I invited from the team would have time to get there before us.

I can just say it was a magical night. He was so surprised, had absolutely no idea. Emil hasn’t “celebrated” his birthday since he was a kid. It’s always been a game somewhere. Last year he had an away game in Skellefteå, so this was really special. A night we will remember for the rest of our lives.