Då sitter jag på tåget, igen och har åtta-nio timmar resa framför mig. Men nu blir det förhoppningsvis inte lika långa resor under resten av våren och förhoppningsvis kan vi träffas i Sundsvall när Emil är klar med landslaget. Kommer åka samma väg som förra gången, tåg från Alvesta till Arlanda och flyg därifrån till Skellefteå. Det blev smidigast den här gången också eftersom det blev så hastigt planerat och Emil inte hinner köra mig ner till Ronneby.
Vi har haft det lika bra som alltid, om inte bättre. Längtar redan tills vi kan ses igen men jag hoppas det inte blir förens om två månader (såklart vill jag träffa honom tidigare men vill hellre att han får möjligheten att etablera sig i landslaget).
Jag är stoltast i världen över honom. Det är synd att som inte får spela slutspel, det hade varit häftigt att få uppleva och jag tror att Emil hade kunnat uppnå mycket mycket mer. Men nu får han fortsätta i landslaget istället tillsammans med 5 andra från Växjö Lakers. Det ska bli nästan ännu mer spännande att se vad han kan ta för plats där.
Nu ska jag lyssna lite på första Harry Potter-boken, med mina nya hörlurar som jag fick av Emil. Årets gåva till vinnarna av SHL-serien, han har så många hörlurar sedan tidigare och eftersom jag glömde mina så var det ju perfekt. Önska mig en trevlig resa, jag kommer behöva det.
OUR JOURNEY 