Ibland klarar jag inte av att vara inne på de organisationssidor jag följer, ibland, vissa dagar, är det outhärdligt. Ibland önskar jag att jag kunde sätta mig med varje människa i hela världen som tolererar och förminskar bilden av djurplågeri och förklara hur ofattbart det är, hur totalt sinnessjukt det är.
Idag tittade jag på två videor från PETA. Den ena har jag länkat nedan. Den andra visar en dräktig ko vars föl dras eller rättare sagt slits ut ur henne för att sedan tas ifrån henne. Jag har sett mycket, men idag brast något i mig. Som att ett djur inte upplever känslor, som att ett djur inte skulle känna smärta, som att ett djur inte har något värde.
Vad gör vi med djuren, hur kan vi utsätta dem för liknande bara för att tjäna pengar, när blev vi så giriga att detta blev okej, att det som sker på videon ovan förbises. Vi behandlar dem som att de vore något som tillverkas på fabrik, livlösa ting som inte har något värde mer än i pengar.
Jag avstod till stor del mejeriprodukter för länge sedan. Om vi någon gång äter ost och kex så är all ost från svenska mejerier. Jag dricker osötad ekologisk mandelmjölk men det finns flertalet andra allternativ, sojamjölk, havremjölk, hasselnötsmjölk, kokosvatten, alternativen är oändliga.
Det är för mig helt ofattbart att detta än idag existerar och att människor runt om i världen bara tittar åt ett annat håll och fortsätter att stödja dessa brutala hemskheter. För det är vad du gör varje gång du äter kött eller dricker mjölk som inte är kravmärkt. Varje gång du går på priset, framför land eller tillverkare. Varje gång överväger du välfärden hos ett djur, vare sig ett djur ska behandlas med värdighet eller om djuret ska plågas.
TÄNKT TILL FÖR DJURENS SKULL, FÖR EN RÄTTVIS VÄRLD!
Nu ska jag titta på Spirit, Stallion of the Cimarron. Som att jag inte kunde hata mer just nu. Hata människor som tror de är det allra mäktigaste på denna jord, som bara bryr sig om sig själva. Den slutar i alla fall fint, och påminner mig om att vissa människor är okej.
OUR JOURNEY 