Idag dog min farmor

Vi hade en så fin stund tillsammans igår, jag, farmor och Filip. Vi hade roligt, vi skrattade och farmor berättade några sista saker och frågade om hon inte hade glömt något. Vi pratade lite om familjen, minnen och himlen. Om farfar.

Vi pratade om farmors begravning, hon skojade om att det inte var klokt att hon låg där och talade om för oss hur hon skulle ha det, vad hon skulle ha på sig. Hon avslutade med att skratta och säga att ”tänk om jag inte dör, vilket elände”.

Vi kände båda två att hon sa hej då för sista gången. Hon släppte taget om livet.

Hon somnade in i förmiddags vid tio. Filip och jag åkte upp dit för att prata med personalen och få reda på vad som händer nu, vi var där i nästan fem timmar. Vi satt hos henne länge, pratade med varandra. Om minnen och om farmors sista tid och om hur vi båda kände att hon inte längre fanns kvar i den sjuka kropp som låg där framför oss. Hur hon nu är i himlen som hon så länge talat om. Hon är där hon alltid velat vara. Pappa och mamma kom lite senare och var där med oss.

Jag kommer sakna henne varje dag resten av mitt liv, min glada, underbara farmor.

Hon är den bästa människan jag känt. Hon har varit en väldigt stor del i mitt liv och har mycket att göra med den människa jag är idag. Att jag inte ens kan döda en mygga är nog bara hennes förtjänst. Alla borde få ha en så fin farmor.

De ord jag skrivit nedan är min farmors ord från igår, jag skriver dem för att det berör mer än bara mig, mer än bara min familj. Det berör oss alla.

Det har varit så fantastiskt. När jag inte kan be för er, glöm inte att be för varandra. Lova att be för varandra att allt ska gå bra för allihopa, för hela jorden också. Lova att be för varandra och hela jorden. 

Farmor 2017-09-24

ANG-005_1