För tio år sedan nu i höst, helt ofattbart, så blev Emil min bästa vän. Vi har gått igenom mycket, vissa saker bättre än andra och allt detta har tagit oss till vart vi är idag. Vår vänskap växer mer och mer för varje dag och just nu befinner vi oss 7 173 km från varandra. Det är inte ens något vi funderar över när vi vet att vi ska vara ifrån varandra en månad, det är liksom livet, vårt liv tillsammans.
Han är min bästa vän och allt jag behöver. Det har varit jobbigt den här tiden att han inte varit här, men det är inte så konstigt efter att det här med farmor och att hon nu gått bort. Men han har funnits där ändå, hela tiden, när jag behövt honom och bara ändå.
En månad efter honom åker jag nu själv över och jag kan inte vänta en sekund längre att få påbörja den här resan, resan mot resten av våra liv.
Tack för att du är du. Vi ses snart.
OUR JOURNEY 