USA

Nu är jag framme i Milwaukee. Kom hit igår runt klockan nio amerikansk tid, vilket betyder att klockan var 4 på morgonen i Sverige. När jag kom i säng vid tio tog det nog inte mer än nån millisekund innan jag somnade.

Resan då. Pappa, jag och Filip satte av mot Stockholm runt klockan tio på fredagsmorgonen. Vi stannade till och fikade lite och var sedan nere i Stockholm två timmar innan flyget skulle gå.

Jag checkade in mina väskor med sammanlagt tio kilo övervikt men fick som tur var bara betala för en, fyrahundra kronor. Hade förväntat mig över tusenlappen så jag blev mycket glad. Vi tog sedan en liten kort sväng på Arlanda, jag gick och köpte mig ett par svarta kompressionsstrumpor och det är nog det bästa köpet på länge. Jag älskar när jag köper saker som får mig att må bättre eller som förbättrar min livssituation. Kände samma sak för min täckkjol och mina broddar. Men det är väll också anledningen till att jag har blivit kallad tant sedan första dagen i gymnasiet, men vad gör man inte för att underlätta livet (sen vill jag för den delen inte ha fula ådriga ben när jag blir äldre heller). Vi sa sedan ett långt hej då innan jag gick mot gaten. (Tack för att ni skjutsade mig, I love you)

Tog mig utan problem genom alla kontroller till planet. Hamnade bredvid en mycket trevlig amerikan med ursprung från Indien. Vi pratade ganska mycket under vägen men jag sov och kollade även på dokumentären Chasing Coral. En mycket intressant men dyster film om korallrev runt om i världen som på grund av ökade havstemperaturer bleknar och dör. Den tog verkligen fram den här frustrationen jag ofta känner. När man i den position man är i inte kan göra något, eller att man inte själv kan skapa en direkt påverkan. I övrigt så var den mycket inspirerande.

Under resan så såg jag i alla fall det häftigaste jag sett i hela mitt liv. Vi flög ner över Nordamerica och Canada och utsikten genom fönstret var helt makalös. Jag lägger upp några bilder fast de inte blev så bra, för det här är något i alla fall jag aldrig någonsin sett, mer än på naturfilmer.

Kom efter nio timmar fram till Chicago. Efter en evig väntan och långa köer klev jag ut i USA för första gången, och möttes där av vad jag skulle kalla det riktig solsemestervärme. Det var bara att klä av sig medan jag väntade på taxin.

Bilresan tog lite mer än en timme och när jag kom fram väntade hon som hjälpt Emil med lägenheten och hennes man på mig utanför. Hon visade mig upp och tog mig även en sväng runt i huset så jag fick se var allt låg, bowlingbanan, poolen, gymmet och de allmänna utrymmena. Väldigt fint och huset är helt nybyggt så allt är även väldigt fräscht. Skönt.

Eftersom jag ligger lite efter med dygnet, eller kanske lite innan(?) så ska jag sova nu och kanske försöka uppdatera bloggen två gånger i morgon. Har ju idag att berätta om också! Men nu behöver jag lite (mycket) sömn. God natt, eller snart god morgon! Kram