Resan hem, trettiotvå timmar från att klockan ringde tills att jag la mig i sängen igen. Det här med jetlag har jag underskattat en gång, tydligen en gång för lite. Jag har knappt sovit tio timmar (på fyra dygn) sedan jag vaknade måndag morgon i Milwaukee och jag kan inte förstå hur det är möjligt.
Vid tvåtiden på måndagseftermiddagen beställde jag en Uber till tåg- och busstationen i Milwaukee. Trotts att jag hade klivit upp klockan sju och varit klar hela dagen hade jag sju minuter på mig när jag klev ur (tidsoptimist, hade tänkt mig tjugo ungefär), att hitta till rätt ställe och rätt buss, men det gick bra och även resan gick bra.
Hade tre timmar tillgodo när jag kom fram, så mycket tid hade jag inte behövt men ville vara på den säkra sidan och nu vet jag det tills nästa gång. Checkade in väskorna, betalade övervikten (igen….) och så hade två minuter gått. Säkerhetskontrollen tog väl en liten del av tiden men det gick nästen dubbelt så fort som på Arlanda. Väl igenom gick jag och köpte lite vatten och frukt och började sakta men säker ta mig bort till gaten, och det tog mycket av tiden. Längsta promenaden jag tagit tror jag, och längst bort skulle jag såklart. Satt i kanske en timme och väntade innan jag fick kliva på planet som lyfte från Chicago vid kvart i åtta (vakenstatus: tretton timmar). Resan gick helt okej, vaknade till en gång av att jag trodde att det var jordbävning, och det hade ju varit ett riktigt spännande fenomen. Trodde vi skulle landa, lamporna för bältet började blinka och pipa och hela planet kastades upp och ner och åt höger och vänster. Lite lätt turbulens skulle kanske en annan sagt. Sov inte speciellt mycket, några korta tio- och tjugominuter naps.
Vi landade i Sverige runt klockan elva på dagen (fyra på morgonen för mig, vakenstatus: tjugoen timmar). Jag väntade på väskan och hade sedan två timmar på mig innan tåget till Sundsvall skulle avgå, alldeles för lite tid för att hinna ta ut väskan och hitta rätt spår enligt mamma… Vet till nästa gång att jag kan minska med åtminstone en timme. Klev på tåget som lämnade Arlanda klockan tjugo i ett (tjugo i sex för mig, vakenstatus: ca tjugotre timmar) och då var jag riktigt riktigt trött. Hade beställt mat till resan och valde att ta in den direkt, mådde så illa att jag knappt kunde äta, försökte äta så mycket det gick i alla fall och la mig sedan för att försöka sova. Nästintill omöjligt. Somnade några gånger och fick väl ihop en timme i alla fall.
Kom fram i Sundsvall vid fyra, bytta bara spår och tåg och halv fem åkte jag vidare till Ånge (klockan halv tio för mig, vakenstatus: ca tjugosju timmar) Under denna resa kunde jag knappt sitta upp, jag var så trött att om jag bara hade blundat lite hade jag nog somnat rakt upp och ner där jag satt. Tåget anlände vid tjugo i sex i Ånge och Emils pappa var där för att hämta mig.
Vi åkte och handlade lite på ICA och sedan raka vägen hem till katterna. Det var så otroligt skönt att få träffa dem igen, kändes som att det var ett år sedan jag såg dem (och det har bara gått två månader, nästa resa blir fem-sex månader…) Höll mig vaken och åt middag med Emils mamma och pappa. Kändes fel att lägga sig direkt så var väl uppe till åtta innan jag gick upp och la mig, trettiotvå timmar efter att jag vaknade i USA, och jag däckade på någon sekund. Fick dock inte sova länge.
Vaknade vid klockan halv ett och kunde inte somna om, var piggare än någonsin. Låg vaken till klockan två och gick då ner för att titta på Emils match tillsammans med hans pappa och morfar. När matchen var slut strax innan fem gick jag och la mig igen, lika pigg. Skulle kliva upp klockan sju för att göra mig klar till kvart i åtta då mamma skulle hämta upp mig. Sov inte en sekund till, det var helt omöjligt och klockan sex hörde jag att Emils mamma var vaken så då klev jag upp.
Spenderade dagen med mamma i Sundsvall, var bland annat på mitt första cellprov och det gick jättebra, trotts att mamma skrämde upp mig i bilen med historier om stora hårda mascaraborstar. Vi handlade lite annat (de får ni se i ett annat inlägg) och åkte sedan hem igen. I bilen hem var jag dock helt färdig. Jag sov i kanske trettio-fyrtio minuter och vaknade av att mamma stannade för att släppa av mig i Ånge, jag hade inte en aning om vad jag hade gjort och trodde att jag var i Milwaukee.
Umgicks lite med familjen och la mig vid elva ungefär, inte trött men somnade efter ett tag, fick en receptfri sömntablett av Emils mamma som hon köpt i USA och som fungerat jättebra för henne. Låg ett bra tag innan jag somnade men sov faktiskt från ungefär tolv till fyra då jag vaknade första gången, väldigt pigg. Kunde i alla fall somna om men mellan klockan fyra och åtta igår morse vaknade jag kanske tio gånger och sov väldigt dåligt.
Strax efter åtta gick jag ner och umgicks med Emils mamma några timmar innan mamma hämtade mig och vi åkte till Östavall. ”Vi” bakade bullar och myste. Mamma hade börjat med bullarna redan innan hon hämtade mig, jag däckade i soffan i kanske femtom minuter och när jag vaknade så var bullarna klara. Men vi umgicks och lagade sedan middag och åt när pappa kom hem. Runt sex skjutsade jag dem till en whiskyföreläsning/whiskykväll och väntade hos Emils föräldrar tills jag skulle hämta dem vid nio. Packade även väskan eftersom jag inatt sov här i Östavall…
…Eller sov och sov. La mig vid tio någon gång och somnade strax efter elva. Vaknade igen klockan halv ett i morse och sov inte en blund till efter det, skrev med Emil lite, försökte somna om, skrev lite till och gjorde ett till försök att somna. Vid tre tog jag en sömntablett som jag denna gång fått av min mamma, ej receptfri. Googlade lite först för att vara säker på att jag hade tillräckligt med tid på mig ifall att jag skulle bli supertrött. Låg klarvaken i två timmar till och skrev sedan till Emil igen, ingenting hände. Klockan sex klev jag upp och nu sitter jag här, lika klarvaken. Klockan är inte sex längre och mamma och pappa har precis klivit upp. Vi får väl se hur länge jag håller mig vaken idag, men vi har en ganska aktivitetsfylld dag så det kanske inte blir så farligt.
Nu ska jag packa ihop lite och försöka få på mamma lite varma kläder. När hon fyllde år fick hon ett brev om att vi skulle göra något idag (fredagen den första december) så hon har ingen aning om vad vi ska göra, vart vi ska eller hur länge vi ska vara borta och vad vi ska hitta på, det kommer ni få reda på när jag kommer hem igen.
Det blev ett riktigt långt inlägg men jag är fortfarande lika pigg som innan jag började skriva, tabletten måste ha varit ett sockerpiller.
För att sammanfatta resan; hiss: supersmidigt, diss: det tar en miljon år.
För att sammanfatta mina tankar om jetlag; jag kunde aldrig haft så fel och varit så naiv.
För att sammanfatta de första fyra dagarna; det känns som att det gått ett enda långt suddigt och lite oklart dygn.
OUR JOURNEY 