Nu sitter jag på hotellet och tar det lite lugnt bara. Emil åkte iväg vid kvart över fem till arenan, jag ska åka strax efter sju. Vi bor på ett riktigt fint hotel och egentligen spelar det kanske inte så stor roll vart vi är nu under breaket, vi kommer ju spendera mest tid här och på arenan. Hade väl kanske varit skönt för Emil att inte behöva tänka på hockeyn i några dagar men vi får i alla fall två dagar ledigt när detta är över.
Klockan ringde vid fyra i morse, riktigt riktigt riktigt tidigt eftersom vi la oss efter tolv någon gång. Vi var trötta, så kan man säga. Vi packade ihop och gjorde oss klara innan vi beställde en uber till strax innan fem. Vi hämtade upp målvakten i laget och åkte sedan till Milwaukees flygplats. Vi köpte lite frukost när vi hade checkat in väskorna, eller jag åt lite frukt, alldeles för tidigt för mat, och planet gick sedan vid sju. Vi båda sov nästan hela resan, vaknade av att vi landade för byte i Detroit.
I Detroit var det bara att kliva av och gå till nästa flyg, absolut absolut längst bort i terminalen, såklart, precis som när vi klev på i Milwaukee, gaten längst längst bort. Men det gjorde inte så mycket, väl där fick vi inte ens vänta fem minuter innan de öppnade boardingen för nästa flyg, riktigt smidigt och riktigt skönt. Sov hela vägen igen, fortfarande så otroligt trötta (bjuder på en trött bild).
Vi landade på Syracuse Hancock International Airport runt elva på dagen och hämtade ut bagaget. Det var skyltat för spelare och anhöriga och såklart skulle vi absolut längst bort i flygplatsen. Vi blev hänvisade ut till en upphämtningsplats, hockeygrejerna skickades till arenan direkt (därbland min necessär………) och själva klev på en buss som skulle ta oss till hotellet. Resan tog kanske en timme ungefär, om ens det, han som körde, körde väldigt fort men det var rätt skönt också, mer tid att sova för oss (eftersom vi fortfarande var, ja, trötta, riktigt riktigt trötta).
Vi checkade in och gick upp på rummet direkt. Hotellet var faktiskt riktigt riktigt häftigt, superfräscht och lyxigt. Egentligen vet jag inte om det kallas för hotel, för det är ett casino, med hotel, det heter Turning Stone Resort & Casino så det är väl en resort helt enkelt.
Vi hann sova i ungefär en timme innan vi skulle ner och träffa en av Emils agenter och äta lunch tillsammans med honom. Vi åt på en av restaurangerna i byggnaden, Upstate Tavern, riktigt riktigt gott! Första gången någon av oss träffat honom och det var väldigt roligt, jag har träffat en av hans svenska agenter tidigare och de är verkligen sånna underbara människor. Så professionella men också så otroligt snälla, verkligen gjorda för de arbete de har.
Efter lunchen hämtade vi ut lite information och lite saker vi behöver ha dessa dagar. Jag trodde att det bara skulle vara hockey och sova, och sedan hockey igen, men även om det nu kommer att kretsa kring hockeyn så kommer hända lite roliga saker på både utanför och på hotellet. Jag trodde att jag skulle känna mig överflödig och i vägen men vi båda har blivit så väl mötta sedan vi kom, riktigt roligt och skönt att inte bara känna sig som ”flickvännen” hela tiden. När vi hade hämtat grejerna gick vi upp igen och la oss, igen, och sov, igen. Vi kommer definitivt ha svårt att somna ikväll men alla gånger vi somnat lite kort sedan vi åkte i morse har inte gett oss så mycket i längden, vi har varit som zombies hela dagen. Vi vilade lite och sedan gjorde sig Emil klar för att åka.
Nu ska jag gå ner i lobbyn och möta Emils agent igen för att göra sällskap med honom till hallen, ikväll är det Skills Competition som gäller. Vi hörs snart, kram.
OUR JOURNEY 