Vi fick lite mer än tre veckor till i USA efter att jag kom hem från Miami. De bestod mestadels av träning, matcher och mys. Vi visste att vi inte skulle gå vidare med Admirals och vi var nästan helt säkra på att vi skulle få åka till Nashville så sista tiden i Milwaukee väntade vi i princip bara på att tiden skulle gå.
Vi hälsade på våra vänner i Chicago en sväng och var på Baseball med laget. Bra spenderad tid. Baseballen var dock inte så rolig men det fanns i alla fall mat och hur mycket dricka vi ville.
Vi var ganska glada när vi fick lämna Milwaukee och snökaoset som utbröt i mitten av april.
Vi hyrde en lägenhet i ”The Gluch” i Nashville, väldigt fint område och riktigt fina lägenheter.
Var på min första NHL-match, inte jätteroligt. Fick inte sitta med Emil eftersom han var tvungen att vara med de andra grabbarna och jag tycker inte att hockey är så roligt att jag frivilligt skulle gå och kolla. Såg en av matcherna och det räckte gott och väl. Häftig upplevelse men nästa match jag ser, då tittar jag på Emil.
Blev lite shopping, men mest träning och solning. Det var så varmt att vi knappt orkade göra något annat på dagarna än att ligga vid poolen. Vi tog några turer på stan och åt ute nästan varje dag, så lite fick vi ju se.
(New glasses).
(Emils nya slipps)
Hittade en ny träningsform i Nashville, barre-träning. Jag hade aldrig hört talas om det det tidigare och det var synd för det är typ det bästa jag gjort, så jobbigt men så roligt! Det första jag ska göra när jag kommer tillbaka är att anmäla mig igen och gå hela säsongen!
Åttonde maj fick vi äntligen åka hem, så otroligt efterlängtat! Vi reste i nästan tjugo timmar men det är den absolut snabbaste resan jag gjort, det gick så snabbt och allt var så smidigt. Det absolut bästa var att vi fick checka in alla nio väckor, trunkar och hockeyklubbor hela vägen från Nashville upp till Sundsvall! Det hade jag aldrig kunnat tro, speciellt eftersom vi åkte med olika flygbolag. Tack för det, det gjorde min dag och min magont släppte direkt.
Landade dagen efter mitt på dagen och blev hämtade på flygplatsen av Emils pappa. Han hade tagit katterna till lägenheten och jag kan inte beskriva känslan av att kliva in i sitt eget hem, med alla våra egna saker och våra underbara katter. Vill aldrig lämna Sverige igen (inte just nu i alla fall, trotts att det snart är dags.)