Sista veckorna gick så fort, otroligt otroligt fort. Emil har åkt till USA, Elias har åkt till Vancouver och jag är här hemma, själv i lägenheten med våra katter.
Förra hösten sa jag att sommaren var tråkigt och att vi gjorde alldeles för lite, denna sommar har vi gjort alldeles för mycket. Ja jag blir väll aldrig nöjd men vi har faktiskt haft varenda helg uppbokad hela långa sommaren. Jag är så trött och jag är så redo att få komma över till USA och bara få starta igång hösten och säsongen. Jag älskar hösten och jag älskar september, jag har längtat hela sommaren efter denna tid. Jag tror Emil kände lite likadant innan han åkte, han sa faktiskt att han bara ville att vi skulle ha en lägenhet där nu och vara där tillsammans och bara ”komma in i vår lilla bubbla”. Fint.
Tänkte att augusti skulle bli en månad då vi bara myste. Vi hade inget planerat i förväg och jag såg fram emot helger med bara soffmys. Så blev det inte. En helg åkte vi till fjällen med pappa och min bror, vi åkte till Skuleberget och klättrade en dag, vi åkte ner till Gävle och träffade Karin och Anders som vi lärde känna i USA och Emil var med och spelade IceBreakers. Sista helgen hade vi över alla våra vänner en sista gång och sedan åkte vi till Ånge. Vi kom hem jättesent på söndagen och på måndag morgon åkte vi till Midlanda och killarna hoppade på flyget och startade resan till USA. Emil skulle egentligen åkt igår, (alltså en vecka senare) men blev inbjuden på Rookie Orientation Program som började den tjugosjunde i Washington då det var ju bara att packa väskan och åka.
Jag menar inte att vi haft en dålig sommar, en jobbig sommar, nej den har varit jättebra och vi har haft jätteroligt och träffat många människor som vi håller väldigt varmt. Men det har bara varit lite för mycket.
Ska försöka fokusera ganska mycket på mig själv denna månad och bara försöka må bra. Har mått rätt dåligt ett tag, sedan förra våren, ett och ett halvt år ungefär och jag har väll sedan februari-mars i år känt att det är ohållbart. Man kan väll säga att vi varit två om att det är ohållbart. Så för några veckor sedan fick Emil mig att boka tid för att få hjälp och där är jag nu, jag får hjälp och jag försöker göra något åt det. Jag försöker må bättre.
Jag stänger av det som ger mig ångest och jag stänger av det som gör mig stressad och jag fokuserar på allt som gör mig bra och som ger mig glädje.
”Self love is so important, you cannot truly love another until you know how to love yourself”. Jag vet inte vem som skrivit citatet men jag tycker det är fint, och viktigt för mig. Jag har fokuserat så mycket på alla andra och vad alla andra tycker och att alla andra ska ha det bra så jag glömt bort mig själv. Det jobbar jag med.
Idag saknar jag Emil, mycket, men vi pratar hela tiden och han är där hela tiden. Jag vet att denna månad kommer gå fort och att vi ses snart. Ta hand om er, det ska jag göra nu, kramar.
OUR JOURNEY 