Messy LIFE

Då har det gått ett tag till men det händer så mycket! Har inte haft en lugn eller ensam stund i soffan på så länge.

Det har varit föräldrar, hockey, vattenläcka och massa mer… så många bortförklaringar men från och med nu blir jag bättre, lovar, igen.

Det var ju Halloween för ett tag sedan och vi väntade nog lite för länge med att att carva våra pumpor. Det har i alla fall blivit gjort nu, de var lite trötta men det gjorde ingenting, det blev fint i alla fall!

Föräldrar på besök, detta var då alltså två veckor sedan. I ungefär en och en halv vecka hade vi besök från Sverige. Emils mamma, pappa, hans morbror med familj, jättemysigt! Hade fullt upp varje dag och även om det inte blev något bryggeri denna gång så hittade vi på en hel del andra saker. Framförallt så var det en hel del hockeymatcher att titta på.

Emil var ju borta fyra dagar förra veckan så det blev en del shopping med några av de andra tjejerna, så härligt faktiskt. Köpte en så mysig och fin dress (kjol och tröja) och ett diadem, LOVE.

Viktigaste och galnaste som hänt. Jag tatuerade mig! Hade tänkt på detta i ungefär två-tre veckor utan att berätta för Emil. Jag måste börja med att säga att jag inte riktigt vet vad som händer i kroppen just nu. Jag mår så bra och helt plötligt har jag inga gränser. Får jag för mig något så blir jag lite åt det maniska hållet, det ska ske nu och jag kan inte släppa det. Så var det med tatueringen, kunde inte släppa tanken så när Emil åkte bort så kontaktade jag typ varenda studio i Milwaukee för att få detta gjort. På fredagen fick jag ett mejl från en artist som hade en ledig tid, ringde upp honom och han sa att jag skulle komma in så fort jag kunde. Panik. Hade då suttit och skissat hela morgonen och var väl typ nästan klar.

Jag skissade klart och åkte iväg så fort jag kunde. Pratade samtidigt med en kompis här som skulle mötta upp mig. Jag kom dit och vi kollade igenom skissen och gjorde om den lite för att det skulle bli bra, sedan satte han igång. När min kompis kom efter kanske 5 min lyfte han upp pennan och jag tänkte ”gud vad skönt behöver andas”, trodde att han hade skrivit två bokstäver men han var redan klar?! det gick så sjukt fort, och ja det gjorde ont, mest obehagligt men absolut inte farligt! Var så jävla nöjd när jag såg den i spegeln. Hade jag ritat några dagar till hade den nog sett annorlunda ut men jag visste att jag ville ha den på svenska och jag ville ha gjort den själv, och jag ville ha med något som Emil sagt, ”för evigt”.

Under kvällen kollade jag på massa bilder och tänkte massor på vad jag kunde ha gjort och hade då ett litet sammanbrott. Men jag tror att det framförallt berodde på att det inte längre gick att läsa vad det stod, allting var så svart bara. Det har gått över, bara så ni vet. 

Emil kom hem klockan fem på natten/morgonen och jag visade honom då. Blev en karusell av känslor från alla håll men jag älskar den och han älskar den. Jag är så nöjd!

Har hela livet sagt att jag aldrig ska tatuera mig och att de som tatuerar namn måste vara helt bakom flötet. Nu är jag en av dem. Det svänger fort. Men hallå, vad spelar det för roll. Det enda jag lever efter just nu: Man lever bara en gång, varför oroa sig, allting löser sig, ALLTID!

Mer. I början av förra veckan var iväg till Humane animal welfare society. Bästa jag gjort. Det var arrangerat av laget så jag och en till tjej åkte tillsammans. De hade så många underbara djur, katter, hundar, ödlor, guldfiskar, kaniner, marsvin, EN GRIS! Så fina och jag tycker att det är så fint det alla människor gör där men det är också tragiskt. Djuren som är där är det för att deras ägare inte längre vill ha dem. Ibland så kan det såklart bero på något annat men oftast är det människor och familjer som skaffar ett djur som de tröttnar på efter ett tag eller som de inte längre orkar att ta hand om. Vi fick en rundtur och träffade massa djur medan de från admirals spelade in video och fotade.

Jag är glad att jag följde med för det gav mig möjligheten att prata med en av de som bestämmer på plats och jag kommer nu att börja volontärarbeta på detta shelter lite då och då när jag kan. Underbart.

På fredagen samma vecka spelade killarna match och då var det dog game. Samma shelter som vi var till tog med några hundar (och en katt, som jag fick hålla) för att människor skulle kunna adoptera dem. I första intermission gick vi ut på isen och visade upp dem samtidigt som de berättade lite om dem i högtalarna. Mysigt och fint, många av dem blev adopterade redan samma kväll.

Annars då, jodå, vattenläcka………. Vi var ut söndagen förra veckan, eller ut, vi hängde på en bar efter matchen med några i laget, superroligt. Emil hade en day off dagen efter så vi tänkte att vi skulle sova till vi vaknar, är klockan två så fine, gör ingenting.

Halv nio vaknade vi av brandlarmet. Kaos. Det här är alltså inte vilket brandlarm som helst. Jag har upplevt det en gång tidigare då Emil var på bortamatch. Värsta jag varit med om, typ. Det här larmet börjar alltså att tjuta, världens högsta och tydligaste larm, efter några signaler börjar det tala ”A fire has occurred in the building, please leave the building and do not use the elevators”. När den här damen talar va, ja då får jag panik (precis som förra gången). Från känslan ”okej det är lugnt vi klär oss och går ut” till ”nu j*vlar är det på riktigt, spring”.

Emil ligger kvar och jag klär på mig så fort jag kan. Vi är ute ur lägenheten på några minuter men så fort vi öppnar dörren så ser jag hur det rinner vatten längs väggarna ute i korridoren. Säger direkt till Emil att om sprinklerna är på, då brinner det på riktigt. Vi öppnar dörren till trappuppgången och längre kommer vi inte. Det bara forsar ner vatten från taket, man ser knappt andra sidan. Jag går tillbaka och hämtar ett paraply och sedan börjar vi gå de tretton våningarna ner mot entrén.

Vattnet avtar mer och mer och på fjärde våningen möter vi några arbetare som säger att det är en vattenläcka och att det inte är någon fara, vi kan gå upp igen. Eftersom larmet fortfarande låter och eftersom vi pratat med de i laget som bor i samma hus som oss så går vi ändå ut för att möta upp dem. Där står vi alla fyra och deras vovven i kylan och väntar, vi får gå in i byggnaden bredvid där föreningen har ett tillfälligt kontor och sitter där i ungefär trettio minuter innan vi går tillbaka för att se om larmet är av. När vi kommer upp i lägenheten är det vatten överallt. Det har alltså runnit in från korridoren under vår dörr. Ja vad ska man säga, filmen talar för sig själv. Det rann alltså vatten från lamporna i korridoren i två dagar efter detta och de har nu haft fläktar överallt i lite mer än en vecka. Igår var de borta och vi flyttade lite temporärt upp igen, eftersom de ska laga väggarna så får vi se hur mycket vi kan vara här… men så är livet just nu, lite stökigt med hål i alla väggar.

Sedan det hände har vi alltså varit ute ganska mycket, passat på att hitta på saker. Vi var och shoppade för några sagar sedan och Emil kom hem med världens finaste jacka, rätt ganska mycket dyr men värt det, för den är så fin.

I morgon ska jag iväg och volontärarbeta för en food drive för hemlösa, är rätt kluven eftersom att vi till största delen kommer att ta emot kalkon. De peppar folk att köpa kalkoner inför thanksgiving. Kanske kan ta emot mashed potatoes istället eller något.

Efter det är det match och sedan kanske en lite barrunda. F*n vad detta året är så otroligt mycket bättre än det förra, det händer så mycket mer och jag mår så mycket bättre. Tack livet.