För tre dagar sedan fick Emil samtalet som vi väntat på så länge nu. Han blev trejdad till Arizona Coyotes. Det ska bli skönt att få komma till ett ställe som är lite varmare än Milwaukee men jag kommer att sakna tjejerna och alla människor vi lärt känna här. Så är det med hockey, och det är ju definitivt inte första gången vi lämnat en organisation innan kontraktet gått ut. Jag kommer ha kontakt med många av dem och förhoppningsvis träffa några av dem i sommar.
Just nu har jag inte en aning om vad som kommer hända. Emil åkte tre timmar efter att han fick samtalet och jag stannade kvar, som vanligt. Laget som han ska spela med nu, Tuscon Roasrunner, är på en roadtrip och spelade mot Rockford IceHogs två dagar i rad, Fredag och Lördag och eftersom det bara är en och en halv timme härifrån så hämtade de upp honom och han åkte dit direkt. De förlorade första matchen men vann den andra och Emil gjorde tre assist, jag är så himla stolt!
De kommer att vara på roadtrip i ungefär två veckor nu och sen får han kanske, bara kanske, komma tillbaka hit och packa och sedan åker vi tillsammans till Arizona. Om inte så kommer jag troligtvis packa våra mer personliga saker och låta flyttfirman ta resten också möter jag honom där. Vi får se vad som händer.
Jag vet inte riktigt hur jag känner än. Jag vet att det här var vad vi ville och att det är det bästa som kunde hänt för Emil, men jag tror inte jag har förstått det än bara. Jag kanske börjar förstå vad det är som pågår när jag börjar packa och när allt börjar röra på sig lite. Nu ska jag bara njuta av mina sista dagar här och spendera så mycket tid jag kan med mina vänner.
Tree days ago Emil got the call we’ve been waiting for, for so long now. He got traded to Arizona Coyotes. It will be nice to go somewhere warmer than Milwaukee but I will miss the girls here and the people we got to know. That’s just hockey, and it’s for sure not the first time we’ve left an organisation in the middle of a contract. I’m going to stay in contact with a lot of them and hopefully we’ll meet this summer.
As for now I have no idea what will happen. Emil left three hours after he got the call and I stayed behind, as usual. The team he are playing with now, Tuscon Roasrunner, are on a roadtrip and played against Rockford IceHogs two days in a row, Friday and Saturday and since that’s only one and a half hour from here they picked him up and he went there right away. They lost the first game but won the second one and Emil got three assists, so freaking proud!
They’ll be on the road for about two weeks and then maybe, just maybe, he get to come back here and pack and we’ll go together to Arizona. Otherwise I’ll probably pack our more personal stuff and let a moving firm do the rest and just meet him there. We’ll see what happens.
I don’t really know what I feel yet. I know this is what we wanted and it’s the best thing that could’ve happened for Emil, but I just think it hasn’t hit me yet. Maybe when we start to pack and everything starts moving I’ll understand what’s going on. Right now I’m just going to enjoy my last days here and spend as much time as possible with my friends.
OUR JOURNEY 