Tequila

Det är inte vad det låter som, jag lovar, det är bättre. Vi har skaffat hund!

Emil och jag lämnade Gotland förra fredagen för att åka och träffa våra uppfödare, samma uppfödare som vi tog en hund från för tre år sedan. Jag ska berätta en kort version från det året.

Året var tvåtusensexton, vi bestämde oss för att skaffa hund efter en tuff säsong i Modo som slutade med att de gick ner i allsvenskan. Vi hittade en fantastisk familj med fantastiska hundar och tingade en av dem. Vi fick vänta lite längre med att hämta henne eftersom hon inte ökade i vikt som hon skulle, och hade henne ”på lån” till att börja med, för att se om det skulle fungera. När vi fick henne blev hon genast sämre, och då menar jag genast, i bilen på väg hem. Hon kräktes och försökta utföra sina behov flera gånger. Hennes mage blev mer och mer uppsvälld och hon var bara så hjälplös. Vi hade henne i fyra timmar (bilresan hem), stannade till hos mina föräldrar och åkte sedan raka vägen till veterinären som hade jour en timme därifrån (jag tror det var en lördag). De tog in henne och sa direkt att något inte var rätt. De ringde bara en stund senare och sa att de hade hittat vätska i hennes buk, hon var väldigt undernärd, hennes blodvärden var så dåliga som de kunde vara och hon hade blodförgiftning. De sa det på ett sådant sätt att vi verkligen trodde att hon skulle bli bra, de hade hittat allt och skulle ge henne allt hon all medicin hon behövde. Dagen efter var hon oförändrad. De bestämde, med vårt medgivande, att de skulle operera. Veterinären sa att hon skulle hålla mig underrättad och ringa så snart de hade öppnat upp henne. Det gjorde hon och berättade att förmodligen hade födds med en defekt, hennes tunntarmar vände sig ut och in och följde med in i tjocktarmen. Hon sa också att de kunde försöka fixa det men hon rekommenderade det inte för att allt var så svullet och hon skulle troligtvis ha men resten av livet. Vi bestämde, tillsammans med uppfödarna  att hon skulle få somna in.

Hon hade förmodligen haft ont hela livet och lärt sig att leva med det. Samma sak hade hänt två gånger tidigare och veterinären som våra uppfödare åkte till skickade bara hem dem med en avmaskningsspruta varje gång och sa att det var därför hon inte gick upp i vikt. Jag tror inte att dom har samma veterinär idag.

Det var en tragisk dag men vi insåg då att vi inte var redo för en hund. Vi begravde henne med min farmors alla golden retrievers och hade en liten fin ceremoni.

Vila i frid min ängel, vila i frid farmor, jag älskar er.

It’s not what it sounds like, I promise, it’s just a bit better. We got a dog!

Emil and I left Gotland on last Friday to go to meet our breeders, the same breeders we took a dog from three years ago. I’ll tell you a short version from that year.

The year was two thousand sixteen, we decided to get a dog after a tough season in Modo which ended with a degradation. We found this amazing family with just amazing dogs and made a down payment for one of them. We waited a bit longer to pick her up because she wasn’t gaining weight as she should have, and we just ”borrowed” her to start with, to see if everything worked out. When we got her she immediately started to get worse, and I mean immediately, in the car on our way home. She throw up and tried to poo several times. Her stomach became more and more swollen and she was just so helpless. We had her for four hours (the drive), stopped at my parents and went straight to the veterinary who was on call one hour away (it was a Saturday I think). They took her in and said right away that something wasn’t right. They called just a bit after and said that they had found fluid in her abdomen, she was very malnourished, all of her values were at the bottom and she had blood poisoning. They said it in a way that made us really believed she would be fine, they had found everything and were going to put her on every medication she needed. The day after her condition hadn’t gotten any better. So they decided, with our consent, to operate. The veterinary told me she would keep me updated and call me as soon as they had opened her up. She did and she said that she probably had been born with a defect, her smaller intestines had turned inside out and followed in to the colon. She also said that they could try to fix her but she didn’t recommend it because everything was so swollen that if they did she would probably have complications for the rest of her life. We decided, together with the breeders, to put her to rest.

She had probably felt pain her whole life and learned to live with it. The same thing had happened two times before and the veterinary that our breeders went to just sent them back home with a shot for worms every time they were there and said that that was why she didn’t gain weight. I don’t believe they have the same veterinary today.

It was a sad day but we realised from that, that we weren’t ready for a dog. We buried her with all of my grandmas golden retrievers and had a little nice ceremony.

Rest in peace my angle, rest in peace grandma, I love you.

Irene och Peter (uppfödarna) var bara helt otroliga genom allt och även efteråt, till denna dag. Vi har hållit kontakten och det var inga funderingar kring vart vi skulle ta vår hund denna gång, när vi var redo.

Denna gång var alla valpar friska, alla tjugo. De hade två kullar på samma gång, nio och ena och elva i andra. Otroligt. Vi valde honan som var syster med vår första hund och vi ska döpa henne till Tequila efter vår första hunds mamma. Vi var ganska klara med det redan från början.

Vi hade en fantastisk stund där och valde vår lilla ängel bland tre systrar. Jag hade kunnat tagit alla tjugo om jag fick, seriöst.

Irene and Peter (the breeders) were just the most amazing people, trough everything and even after, till this day. We’ve kept in contact and there were no question about where we would take our dog this time, when we were ready.

This time all of the puppies were healthy, all twenty of them. They had two litters at the same time, nine in one and eleven in the other. Amazing. We chose the female that was the sister to our last dog and we’re naming her Tequila from the mother of our first puppy. We were pretty sure about that from the start.

We had a great time there and picked our little angel out of three sisters. I could have taken all twenty of them if I could, seriously.

Vi åkte tillbaka i söndags och hämtade henne. Det har varit några galna dagar, vi är så trötta men det är så värt det. Hon är otrolig och katterna lär känna henne lite mer var dag som går (första dagen lämnade de inte sitt katträd). Förhoppningsvis kommer vi in i rutin igen snart så jag kan gå tillbaka till att skriva, klippa film, sjunga och träna som vanligt.

We went back this Sunday and picked her up. It been a crazy couple of days, we’re so tired but it’s totally worth it. She’s amazing and the cats are getting to know her just a bit mor every day (the first day they didn’t leave their cat tree). Hopefully we’ll get into routine soon so I can go back to write, cut movies, sing and work out as we use to. 

Jag filmade lite dessa dagar också, när vi hälsade på, hämtade henne och så vidare och jag tänkte försöka göra någonting av det snart, men jag har en hel det klippning att göra innan det. Jag vet inte när, men jag lovar att jag kommer bli klar, det handlar bara om när jag får tid.

Ta hand om er, vi ska ut och pinka nu.

I’ve filmed a bit trough these days, when we visited them, picked her up and so on, and thought I would try to make something out of that too, but I have a lot of cutting to do before that. We’ll see when I’m done, I promise I’ll do it, it’s just when I’ll have time.

Take care, we’re going out to pee now.