OUR JOURNEY

I onsdags eftermiddag åkte vi hem till våra föräldrar. Men innan det så tog vi en tur till Vindhem igen, bara för att maten var så otrolig, för att Elias skulle få följa med och för att det var så vackert väder. Det var så varmt, nästan outhärdligt. Bilderna på maten kan tala för sig själva, vi hade det så bra och Tequila skötte sig exemplariskt, igen (Elias tog största ansvaret). Jag tog ett kort på han och Tequila som han la ut på instagram och helt plötsligt trodde halva Vancouver att han skaffat hund, det hade varit något det. Jag tror att det kanske hade varit lite mycket att ha en hund själv en hel säsong, haha. Han kan skaffa hund när vi är på samma ställe, då kan jag passa den när han är borta, då kan han skaffa fem hundar om han vill, och några katter, kanske en kanin, jag kan passa dem alla!

Wednesday afternoon we went home to our parents. But before that we took a trip to Vindhem again, just because the food was so amazing, to let Elias come with us and because the weather was so beautiful. It was so warm, almost unbearable. The pictures of the food can speak for themselves, we had a great time and Tequila did great, again (Elias watched her). I took a photo of him and Tequila that he posted on instagram and all of a sudden half of Vancouver thought he had a dog, that would have been something. I think it’a a bit much to be alone with a dog all season, haha. He can get a dog when we’re at the same place, then I’ll watch it when he’s away, then he can have five dogs if he wants to, and some cats, maybe a rabbit, I’ll watch them all!

Nu har vi varit hemma i fyra dagar, det har varit helt underbart men så otroligt varmt, det har varit runt trettio grader i skuggan varje dag. Det är tur att Emils föräldrar har pool och att mamma och pappa bor vid sjön. Emil spelade golf varje morgon varje dag och är nu lika röd som en tomat, inte hela honom, hans ben från shortsen han hade på sig ner till strumpkanten och hans armar, det ser ut som att han har på sig en t-shirt hela tiden. De vann tre tävlingar, tror jag , och resten vill de inte prata om. På eftermiddagarna har vi mestadels varit vid mina föräldrars stuga, grillar, varit vis sjön, badat, badat i bubbelpool. Vi sov där inatt, eller sov… Jag kunden inte på grund av värmen. Jag provade seriöst allt, tog en iskall dusch, tog med Tequila ut i bilen och försökte sova där, la mig tillslut i köket på golvet med henne innan Emil hämtade mig runt fyra och tog mig tillbaka till sovstugan, vände mig sedan i sängen till klockan sex. Det var okej utomhus, vi hade fönstren öppna med myggnät men det var fortfarande en vägg av varmluft när vi öppnade dörren, det drog ingenting. Sov två timmar kanske, max.

So now we’ve been home for four days, it’s been great but so damn hot, it has been around thirty five degrees Celsius (ninety five Fahrenheit) in the shadow every day. It’s a good thing Emils parents have a pool and that my mom and dad live by a lake. Emil played golf every morning every day and is now as red as a tomato, not all of him, his legs from the end of the shorts he wore to the line of his socks and his arms, it looks like he’s wearing a white t-shits all the time. They won three tournaments, I think, and the rest they don’t talk about. The afternoons we’ve mostly spent at my parents cabin, grilled, spent time by the lake, taken a swim, used their bubble pool. We slept there this night, or slept… I couldn’t because of the heat. I seriously tried everything, took an ice cold shower, took Tequila with me and tried to sleep in the car, ended up on the floor in the kitchen with her and Emil came to get me around four and brought me back to the sleeping cabin, turned in the bed until six. The outside was okay, we had the windows opened with mosquito-net but there still was a wall of hot air when we opened the door, no airflow at all. Slept two hours tops.

Emil åker till Växjö i morgon. Han hade tur för att det fanns inga flyg och tågen som gick hade så dåliga byten och skulle ta hur lång tid som helst men Joel körde upp för att spela en golftävling i Örnsköldsvik igår, och spelade med dem idag och ska köra ner imorgon så Emil kan åka med honom, så perfekt. Vi är tillbaka i Sundsvall nu men jag tror jag ska åka hem igen om några dagar, spendera lite tid med mina föräldrar och för att jag inte ska behöva ta Tequila upp och ner flera gånger om dagen. Nu ska vi sova och försöka att inte vakna förens i morgon, behöver nog lite sovmorgon också.

Hoppas att ni mår bra i värmen, vi ses snart!

Emil is leaving for Växjö tomorrow. He was lucky because there were no flights and the trips by train had really bad connections but Joel drove up to play a golf tournament in Örnsköldsvik yesterday, and he joined them today and driving down tomorrow so Emil are riding with him, so perfect. We’re back in Sundsvall now but I think I’ll go back home in a few days, just to spend time with my parents and so I don’t have to run up and down with her. We’re going to try to sleep now and hopefully not wake up until tomorrow, I think I need to sleep in a bit.

Hope all of you are doing fine in this heat, see you soon!

Tillbaka på fötterna igen, nästan. Jag har varit förkyld i en vecka och tagit hand om den här nya lilla vovven vi skaffat, så vi har inte fått så mycket gjort, och vi har definitivt inte fått nog med sömn. Men vi börjar se ljuset. Vi sover hela nätterna nu, till sex i alla fall, sen vaknar hon och vill ut. Det är faktiskt en ganska bra start på dagen. Det jobbigaste är att vi måste hålla koll på henne varje vaken sekund, så att hon inte tuggar på något eller pinkar inne. Men som jag sa, det börjar ljusna. Hon lärde sig att sitta efter två dagar bara och nu efter två veckor kan hon ”stanna”, ”ligg”, vänta på mat, ”loss”, titta oss i ögonen för alla kommandon och lite annat. Det är så otroligt roligt att se hur fort hon lär sig! Hon har sina dåliga stunder också, såklart, det finns det inga tvivel på, hon kan verkligen vara en lite demon. Biter oss och blir bara helt galen, mer galen än jag någonsin sett en liten söt oskyldig valp bli och det finns bara inget stopp när hon börjar. Våra ”time out” grindar kom häromdagen och det har verkligen varit räddningen, när ingenting hjälper så får hon sitta där tills hon är lugn. Jag tror faktiskt vi har det mesta under kontroll, vi ska bara få det att fungera, jämt. Men vi lär oss också, precis som hon.

Igår kom vi hem från en weekend med våra vänner hemma. Tequila följde med och det blev hennes femte besök till en av våra stugor (föräldrars stugor). Det var underbart, det är bara så mycket enklare att ta med henne ut genom att bara öppna en dörr istället för att ta henne genom trapphuset, hissen, entrén och ut i parken utanför, vi har haft några olyckor på vägen ut förut… Vi hade några superbra dagar med våra vänner, vi åkte jet ski och körde varandra på ring, vi badade badtunna, drack lite öl och bara umgicks. Det var Emils sista helg, han åker till Växjö i slutet av veckan, eller han är hemma till söndag men spelar golftävlingar torsdag till lördag så jag skulle säga att han redan är borta då. Så det var bra att vi åkte, sista gången vi kan vara alla tillsammans för den här sommaren.

Innan vi åkte hem i slutet av förra veckan åkte vi och åt på en restaurang vi velat äta på i flera år men aldrig riktigt tagit tag i det. Tequilas första restaurang. Det var en superfin dag, soligt och vi behövde verkligen komma ut. Restaurangen heter Vindhem och ligger på Alnö, en ö strax utanför Sundsvall. Menyn är otrolig och maten var bara helt makalös. Vi satt ute så vi kunde ta med Tequila. Hon gick runt lite och ville säga hej till alla omkring oss (vilket inte var så många) men efter det la hon sig bara ner och somnade. Bästa hunden, när hon vill. Vi hade dock tur med vädret, det blev sämre efter ett tag men ingenting ovanför oss, vi hade helt ärligt en ring av mörka moln, regn och dimma runt oss, vi kände några droppar men inget mer. En toppendag!

Back on my feet, almost. I’ve had a cold for a week and we’ve been caring for this new little dog we got, so we haven’t gotten a lot of stuff done, we especially haven’t gotten enough sleep. But we’re getting there though. We sleep trough the nights now, till six at least, then she wakes up and has to go out. It’s actually a great way to start the day. The hardest part is that we have to watch her every second of her time awake, so she doesn’t chew on anything or pee inside. But as I said, we’re getting there. She learned to sit after just two days and now after two weeks she knows ”stop”, ”lie down”, to wait for food, drop it, too look in our eyes for all the commands and some more stuff. It’s so much fun to see how fast she learn! She has her bad moments too, of course, there’s no doubt about that, she can really be a little demon. Bites us and just goes crazy, more crazy than I’ve ever seen a harmless cute little puppy go and there’s just no stop to it when she starts. Our ”time out” cage came the other day and that has really been out saviour, when nothing helps, we put her there to relax. I think we got most of it under control, we just have to get it to work every time, all the time. But we’re learning too, just as her.

Yesterday we came back from a weekend spent with our friends back home. Tequila came with us and that was her fifth visit to one of our cabins (parents cabins). It was great, it’s just so much easier to bring her outside by opening one door instead of taking her trough the hallway, the elevator, the lobby and out to the park outside, we’ve had a couple of accidents on the way before… We had a great few days with our friends, used the jet ski and drove around each other on a round towable, we used the hot tub, drank some beer and just spent time together. It was the last weekend for Emil, he leaves for Växjö in the end of this week, or he’s home until Sunday but he’s playing a golf tournament Thursday till Saturday so I would say he’s already gone by then. So it was a good thing we went because it was the last time we all could spend together this summer.

Before we left to go home in the end of last week we went to a restaurant we’ve wanted to go to for years but never really gotten to it. Tequilas first visit to a restaurant. It was a great day, sunny and we needed to come out. The restaurant is called Vindhem and is located on Alnö, an island right outside Sundsvall. The menu is just amazing and the food we had was incredible. We sat outside so we could bring Tequila. She walked around a bit and wanted to say hello to everyone around us (which wasn’t that many) but then she just laid down and fell asleep. Best dog, when she wants to. We were lucky though, the weather started to get worse but not above us, we seriously had a circle of dark clouds, rain and fog around us, we felt a few drops but nothing more. A great day!

Elias är äntligen hemma också, vi har några veckor innan jag åker till Växjö och han åker till Vancouver, så vi får göra det bästa av det.

I morgon tror jag vi ska ut och spela lite golf, nio hål. Det var ett tag sedan jag spelade, men förhoppningsvis, när jag landat i Växjö, kan vi ta några rundor innan det blir för kallt och banorna stänger. Beroende på hur det går i morgon också såklart. Jag kanske slutar för gott. Vi ska ta med Tequila så vi ska troligtvis ta golfbil så hon kan åka mellan stoppen. Det ska bli så roligt. Det var länge sedan vi såg vår första golden retreiver på golfbanan och vi båda sa ”det där ska vara vi en dag”. Nu är vi där, men hon får växa på sig lite innan hon går med på riktigt.

Vi har köpt ett regnställ till henne som kom idag, tillsammans med massa leksaker och godis, jag ska visa i morgon. Den är lite stor och hon ser så otroligt söt ut, vi skrattade så mycket när hon försökte gå i den. Vi hörs snart igen, ta hand om er!

Elias is finally home too, we have a couple of weeks left before I leave for Växjö and he leaves for Vancouver, so we’ll make the best of it!

Tomorrow I think we’re going to play golf, nine holes. It’s been a while since I played, but hopefully, when we get settled in Växjö, we can take a few rounds before it gets too cold and the course close. Depending on how it goes tomorrow of course. I might quit for good too. We will bring Tequila so we’re probably getting a golf cart so she can ride between stops. It’s going to be so fun. It was a long time ago that we saw our first Golden Retreiver on the golf course and we both said ”that’s going to be us one day”. Now we’re there, but she’ll have to grow a bit before she comes with us for real.

We got her a rain coat that came today, along with a lot of toys and treats, I’ll show you tomorrow. It’s a bit big and she looks adorable, we laughed so much when she tried to walk in it. You’ll hear from me soon, take care!

 

Det är inte vad det låter som, jag lovar, det är bättre. Vi har skaffat hund!

Emil och jag lämnade Gotland förra fredagen för att åka och träffa våra uppfödare, samma uppfödare som vi tog en hund från för tre år sedan. Jag ska berätta en kort version från det året.

Året var tvåtusensexton, vi bestämde oss för att skaffa hund efter en tuff säsong i Modo som slutade med att de gick ner i allsvenskan. Vi hittade en fantastisk familj med fantastiska hundar och tingade en av dem. Vi fick vänta lite längre med att hämta henne eftersom hon inte ökade i vikt som hon skulle, och hade henne ”på lån” till att börja med, för att se om det skulle fungera. När vi fick henne blev hon genast sämre, och då menar jag genast, i bilen på väg hem. Hon kräktes och försökta utföra sina behov flera gånger. Hennes mage blev mer och mer uppsvälld och hon var bara så hjälplös. Vi hade henne i fyra timmar (bilresan hem), stannade till hos mina föräldrar och åkte sedan raka vägen till veterinären som hade jour en timme därifrån (jag tror det var en lördag). De tog in henne och sa direkt att något inte var rätt. De ringde bara en stund senare och sa att de hade hittat vätska i hennes buk, hon var väldigt undernärd, hennes blodvärden var så dåliga som de kunde vara och hon hade blodförgiftning. De sa det på ett sådant sätt att vi verkligen trodde att hon skulle bli bra, de hade hittat allt och skulle ge henne allt hon all medicin hon behövde. Dagen efter var hon oförändrad. De bestämde, med vårt medgivande, att de skulle operera. Veterinären sa att hon skulle hålla mig underrättad och ringa så snart de hade öppnat upp henne. Det gjorde hon och berättade att förmodligen hade födds med en defekt, hennes tunntarmar vände sig ut och in och följde med in i tjocktarmen. Hon sa också att de kunde försöka fixa det men hon rekommenderade det inte för att allt var så svullet och hon skulle troligtvis ha men resten av livet. Vi bestämde, tillsammans med uppfödarna  att hon skulle få somna in.

Hon hade förmodligen haft ont hela livet och lärt sig att leva med det. Samma sak hade hänt två gånger tidigare och veterinären som våra uppfödare åkte till skickade bara hem dem med en avmaskningsspruta varje gång och sa att det var därför hon inte gick upp i vikt. Jag tror inte att dom har samma veterinär idag.

Det var en tragisk dag men vi insåg då att vi inte var redo för en hund. Vi begravde henne med min farmors alla golden retrievers och hade en liten fin ceremoni.

Vila i frid min ängel, vila i frid farmor, jag älskar er.

It’s not what it sounds like, I promise, it’s just a bit better. We got a dog!

Emil and I left Gotland on last Friday to go to meet our breeders, the same breeders we took a dog from three years ago. I’ll tell you a short version from that year.

The year was two thousand sixteen, we decided to get a dog after a tough season in Modo which ended with a degradation. We found this amazing family with just amazing dogs and made a down payment for one of them. We waited a bit longer to pick her up because she wasn’t gaining weight as she should have, and we just ”borrowed” her to start with, to see if everything worked out. When we got her she immediately started to get worse, and I mean immediately, in the car on our way home. She throw up and tried to poo several times. Her stomach became more and more swollen and she was just so helpless. We had her for four hours (the drive), stopped at my parents and went straight to the veterinary who was on call one hour away (it was a Saturday I think). They took her in and said right away that something wasn’t right. They called just a bit after and said that they had found fluid in her abdomen, she was very malnourished, all of her values were at the bottom and she had blood poisoning. They said it in a way that made us really believed she would be fine, they had found everything and were going to put her on every medication she needed. The day after her condition hadn’t gotten any better. So they decided, with our consent, to operate. The veterinary told me she would keep me updated and call me as soon as they had opened her up. She did and she said that she probably had been born with a defect, her smaller intestines had turned inside out and followed in to the colon. She also said that they could try to fix her but she didn’t recommend it because everything was so swollen that if they did she would probably have complications for the rest of her life. We decided, together with the breeders, to put her to rest.

She had probably felt pain her whole life and learned to live with it. The same thing had happened two times before and the veterinary that our breeders went to just sent them back home with a shot for worms every time they were there and said that that was why she didn’t gain weight. I don’t believe they have the same veterinary today.

It was a sad day but we realised from that, that we weren’t ready for a dog. We buried her with all of my grandmas golden retrievers and had a little nice ceremony.

Rest in peace my angle, rest in peace grandma, I love you.

Irene och Peter (uppfödarna) var bara helt otroliga genom allt och även efteråt, till denna dag. Vi har hållit kontakten och det var inga funderingar kring vart vi skulle ta vår hund denna gång, när vi var redo.

Denna gång var alla valpar friska, alla tjugo. De hade två kullar på samma gång, nio och ena och elva i andra. Otroligt. Vi valde honan som var syster med vår första hund och vi ska döpa henne till Tequila efter vår första hunds mamma. Vi var ganska klara med det redan från början.

Vi hade en fantastisk stund där och valde vår lilla ängel bland tre systrar. Jag hade kunnat tagit alla tjugo om jag fick, seriöst.

Irene and Peter (the breeders) were just the most amazing people, trough everything and even after, till this day. We’ve kept in contact and there were no question about where we would take our dog this time, when we were ready.

This time all of the puppies were healthy, all twenty of them. They had two litters at the same time, nine in one and eleven in the other. Amazing. We chose the female that was the sister to our last dog and we’re naming her Tequila from the mother of our first puppy. We were pretty sure about that from the start.

We had a great time there and picked our little angel out of three sisters. I could have taken all twenty of them if I could, seriously.

Vi åkte tillbaka i söndags och hämtade henne. Det har varit några galna dagar, vi är så trötta men det är så värt det. Hon är otrolig och katterna lär känna henne lite mer var dag som går (första dagen lämnade de inte sitt katträd). Förhoppningsvis kommer vi in i rutin igen snart så jag kan gå tillbaka till att skriva, klippa film, sjunga och träna som vanligt.

We went back this Sunday and picked her up. It been a crazy couple of days, we’re so tired but it’s totally worth it. She’s amazing and the cats are getting to know her just a bit mor every day (the first day they didn’t leave their cat tree). Hopefully we’ll get into routine soon so I can go back to write, cut movies, sing and work out as we use to. 

Jag filmade lite dessa dagar också, när vi hälsade på, hämtade henne och så vidare och jag tänkte försöka göra någonting av det snart, men jag har en hel det klippning att göra innan det. Jag vet inte när, men jag lovar att jag kommer bli klar, det handlar bara om när jag får tid.

Ta hand om er, vi ska ut och pinka nu.

I’ve filmed a bit trough these days, when we visited them, picked her up and so on, and thought I would try to make something out of that too, but I have a lot of cutting to do before that. We’ll see when I’m done, I promise I’ll do it, it’s just when I’ll have time.

Take care, we’re going out to pee now.

Nu har vi haft några dagars semester. Eller semester, jag är inte så säker på att jag skulle kalla att kliva upp mellan åtta och nio varje morgon, träna och spela golf varje dag för semester. Men vi är här i alla fall och varje gång vi är det så är det som att sommaren startar på riktigt. Det är fantastiskt och så vackert, lugnt, tyst och lyfter är allt.

Vi kom hit på Midsommarafton precis i tid för lunch och det kan nog ha varit det bästa på hela dagen, sill och nubbe, nubben klarar jag mig utan men maten är så god och det var ett tag sedan vi åt det. Vi har ju inte varit hemma så mycket de senaste två åren och missat ganska många tillfällen, påsk, julafton mm. Detta år kommer bli annorlunda och jag ser verkligen fram emot det.

Elias kompis Joel kommer ikväll och imorgon ska vi åka och kolla på djur, dom har alpackas, islandshästar, kaniner, kycklingar, allt, det kommer bli så roligt! Vi kommer troligtvis träna på morgonen också, och troligtvis spela golf under dagen. Vi får se!

Jag ska delar lite foton från dagarna här på Gotland. Jag hoppas att ni alla har en fin midsommarvecka (eller det kanske var förra veckan) och mår bra, ta hand om er.

So we’ve had a few days of vacation. Or vacation, I’m not sure I would call getting up between eight and nine every morning, working out and playing golf every day for vacation. But we’re here and every time we are it’s like the summer starts for real. It’s amazing and it’s so beautiful, calm, quiet, and the air is everything. 

We arrived on Midsummer, a Swedish holiday where we eat and celebrate the summer, kind of (there’s a lot of videos of ”midsummer for dummies” out there) it’s the longest day of the year and the sun never really sets. We got here just in time for lunch and that could’ve maybe been the best part of the day, sill och nubbe (pickled herring and schnapps) the nubbe I can do without but the food is so good and it’s been a while since we had it. It’s usually the same food we eat on christmas, easter, well almost every special occasion in Sweden but we haven’t been home for any of it for the past two years. This year will be different and I’m really looking forward to that.

Elias friend Joel is coming tonight and tomorrow we’re going to a farm where they have alpacas, Icelandic horses, rabbits, chickens, everything, it’ll be great! We’ll probably work out in the morning too, and probably play some golf. We’ll see!

I’ll share some photos from these days here on Gotland. I hope all of you have a great midsummer week (or maybe that was last week) and that you’re doing well, take care.

Så dagen hade kommit, dagen som tog oss till Las Vegas från första början, The National Hockey League Awards 2019. Vilken dag, en dag som vi alla kommer att komma ihåg i resten av våra liv. Det finns inte ord att beskriva den, typ.

Vi vaknade runt nio och åkte ner för att träna igen, inte lika bra som dagen innan dock, jag var nervös, Emil också, och han hade varit det sedan dagen innan. Efter den halvdåliga träningen gjorde vi oss klara och gick ner för att möta upp Emil och Elias agenter Scott och Mike och äta brunch med dom. Stället vi gick till hette The Buffet at Wynn och låg i hotellet (om inte namnet redan avslöjat det). Den sjukaste buffen jag någonsin sett, det fanns säkert fyrtio meter med mat längs väggarna och även ett superstort dessertbord. Inte bästa dagen att äta där dock, jag var inte så hungrig och vi hade inte så mycket tid. Ska man på en sån där buffé borde man nog inte ha någonting planerat för resten av dagen. Det var ändå en jättebra brunch och det var väldigt trevligt att träffa dem igen. De hade några saker att gå igenom så vi satt lite längre än planerat. Vi hade planerat att ligga lite vid poolen och sedan ta en sväng förbi Saks Fifth Avenue men det fanns inte riktigt tid för något av det. Vi gick tillbaka till våra rum och började göra oss klara för galan, mest mentalt.

So THE day had come, the day that brought us to Las Vegas in the first place, The National Hockey League Awards 2019. What a day, a day all of us will remember for the rest of our lives. There are no words to describe it, kind of.

We woke ut around nine and went down to work out again, not as great as the day before though, I was nervous, Emil too, and he had been since the other night. After the pretty bad training session we got ready and went down to meet Emil and Elias agents, Scott and Mike for brunch. The place we went to was called The Buffet at Wynn and was located in the hotel (if the name didn’t give that it away). The most insane buffet I’ve ever seen, there were probably forty meters of food by one of the walls and then a huge dessert table too. Not the best day to go there though, I wasn’t that hungry and we didn’t have that much time. When going to a buffet like that you shouldn’t have anything else planned for the rest of the day. It was still a great brunch and it was nice to meet them again. They had a couple of thing to go trough and we sat there a bit longer than expected. We had plans on laying by the pool afterwards and then to go to Saks Fifth Avenue but we didn’t have time for any of that. We went back to our rooms and just started to get ready for the gala, most mentally.

Sen var det dags att göra dig klar, på riktigt. Det tog inte så länge, vi duschade och började fixa lite småsaker, typ primer, hårspray, eyeliner (sånt där jag vanligtvis inte använder). Efter en timme var vi klara och gick upp till Elias för att piffa till det sista, han vaknade precis (jag tror att han kom från sängen när vi knackade) och vi skulle åka om tio minuter, ingen stress där inte. Han klädde sig, vi småpratade lite och gick sedan ner till lobbyn. Elias åkte med de nominerade i en buss och resten av oss åkte en annan större buss.

Then it was time to get ready, for real. It didn’t take too long, we showered and started to fix the small important stuff, like using a primer, hairspray, eyeliner (stuff I usually never use). After an hour we were ready and went up to Elias to finish, he just woke up (I think he got right out of beed when we knocked) and we were leaving in ten minutes, no rush there. He got dressed, some last chitchat and then we went down to the lobby. Elias left with the nominees in one bus and the rest of us went with a bigger separate bus.

När vi kom fram träffade vi upp en dam som hjälpte oss till green room. Vi gick in och mötte upp Elias och Vancouvers mediateam, så snälla människor och jag insåg helt plötsligt att jag inte bara skriver till mamma och mina vänner längre (det är väldigt roligt att ni är så många nya här). Vi pratade lite, drack lite vin/öl och sedan var det dags att gå in och sätta sig.

When we got there a lady helped us get to the green room. We got there and met Elias and the Vancouver media crew, so kind people and I suddenly realised I’m not only writing this blog to my mom and my friends anymore (it’s great to have all of you here). We talked for a while, drank a glas of wine/beer and then it was time to go in to be seated.

Det är nu som det blir lite suddigt… Jag har mycket av det på video men allt som hände innan och under prisutdelningen för Calder Memorial Trophy har jag lite svårt att komma ihåg. Jag har kollat på det efteråt och inte ens Elias tal lät likadant som det gjorde i mitt huvud.

De läste upp de nominerade och helt plötsligt var Elias påväg, jag förstod det inte riktigt, jag bara grät. Det var overkligt och än idag så svårt att förstå. Han är bara Elias, Emils lillebror och en av mina närmaste personer. Ungen som bara var åtta när Emil och jag började i samma klass hemma i Ånge när vi var tolv år gamla. Han gick upp på scenen och höll sitt tal, tusen gånger bättre än de gånger han övat det med oss tidigare under resan. Det finns verkligen inga ord för det. Om jag hade varit hemma hade jag gråtit som jag gråter när jag ser en sorglig film, eller när jag ser någon hjälpa en äldre dam, eller när jag ser en söt anka. Högt och fult. Han gick av scenen och allt blev bara tyst, för mig i alla fall (förmodligen inte i arenan). Jag var överväldigad. Vi satt kvar ett tag innan vi gick bak för att träffa honom.

This is where it gets a bit blurry… I have a lot of it on video but everything that happened before and during the award for the Calder Memorial Trophy I have a hard time to remember. I watch it afterwards and even Elias speech didn’t sound the same way as it did in my head.

They called the nominees and suddenly Elias was on his way, I didn’t understand it, I just cried. It was unreal and it’s still hard to understand today. He’s just Elias, Emils younger brother and one of my closest persons. The kid who was only eight when Emil and I started the same class back in Ånge when we were twelve years old. He went up on the stage and held his speech, thousand times better than the times he rehearsed it with us earlier this trip. There’s just no words for it. If I would have been home I would have cried like I cry when I see a sad movie, or someone helping an old lady, or just some cute ducks. Load and ugly. He left the stage and everything just got quiet, for me at least (probably not in the arena). I was overwhelmed. We sat for a while and then went back to meet him.

Median var överallt och han hade ganska mycket att göra men vi träffade honom mellan fotograferingarna, kramades och pratade lite. Jag viste inte riktigt vad jag skulle säga mer än hej och att jag skakade. Jag kunde förmodligen sagt en miljon saker men allting runt oss var bara så mycket, jag var omtumlad.

Men jag är bara så stolt över honom, om man får säga så. Från den envisa lilla ungen som oroade sig när vi hade för många vänner över, till denna (fortfarande ibland envisa) vuxna superstjärnan. Jag säger det igen, det är svårt att förstå. När fansen kommer springande och vi måste tränga oss igenom för att det bara är för många av dem. Han är Petey för dom och alla andra där ute men för oss är han fortfarande Elias. Det är en konstig känsla, ett konstigt liv.

De tog familjefoto på oss alla och vi gick sedan tillbaka till våra platser och såg resten av galan.

The media were everywhere and he had a lot of things to do but we met him in between photoshoots, hugged and talked for a bit. I didn’t really know what to say more than hi and that I was shaking. I could probably have said a million things but everything around us were just too much, I was befuddled.

But I’m just so proud of him, if I’m allowed to say so. From the stubborn small kid that was worried when we had a lot of friends over, to this (still stubborn sometimes) grown up superstar. I’ll say it again, it’s hard to understand. When the fans comes running and we have to hustle our way trough them because it’s just too many of them. He is Petey for them and all of the others out there but to us he’s still Elias. It’s a weird feeling, a weird life.

They took a family portrait of all of us and then we went back to our seats and watch the rest of the gala.

(foto från Vancouver Canucks, Canucks på Twitter)
(photo from Vancouver Canucks, Canucks on Twitter)

Efter galan åkte vi till Estiatorio Milos, en restaurang som låg i The Cosmopolitan för att äta middag med ägaren av Canucks och hans sällskap. Det visade sig att det var killen jag satt bredvid på galan (jag hoppas att jag betedde mig). Maten var åter igen otrolig, det fanns ingenting att klaga på, kanske att de beställde in så mycket att vi blev lite för mätta. Men det var det värt. Och åter igen blev vi riktigt riktigt trötta och åkte tillbaka till hotellet för att sova. På en gång denna gång eftersom flyget tillbaka till Sverige skulle gå vid ju morgonen efter, och vi var tvungna att kliva upp vid fyra.

After the gala we went to Estiatorio Milos, a restaurant at The Cosmopolitan to have dinner with the owner of the Canucks and his company. It turned out that was the guy I sat next to on the gala (I hope I behaved). The food was once again amazing, nothing to complain about, maybe that they ordered so much that we became a little bit too full. But it was worth it. And we once again became really really tired and went back to the hotel to sleep. This time right away since the flight back to Sweden left at seven the next morning and we had to get up at four.

Att sammanfatta vårt besök i Vegas är enkelt, det var magiskt. Jag har upplevt saker jag aldrig upplevt förut, sett saker jag aldrig sett och aldrig känns så många saker på en och samma gång förut som jag gjort nu. Jag tror att resten av oss kände samma sak, det var helt fantastiskt, något att komma ihåg för resten av våra liv.

To summarize our stay in Vegas is easy, it was magical. I’ve experienced thing I’d never experienced before, seen things I had never seen before and never felt so many things at the same time before. I think the rest of my company feels the same, it was amazing, something to remember forever.

Tisdagen var inte så speciell (eller så ospeciell som en dag i Las Vegas kan vara). Vi vaknade och gick för att träna, en galet vacker våning med spa, frisör, och sen gymmet. Jag körde lite stenhård cykling och åkte sedan upp för att duscha, killarna körde sina pass de fått från deras PT i Växjö.

Tuesday wasn’t that special (or as unspecial a day can be in Las Vegas). We woke up and worked out in the morning, a crazy beautiful floor with a spa, a salon and then the gym. I did some hard bicycling and then went up to shower, the guys worked our a bit more, according to their schedule they got from their personal trainer in Växjö.

Efter det åkte Emil, Elias och jag till The Forum Shops at Caesars och gick runt lite, shoppade lite saker vi glömt i Sverige, Emils skjorta bland annat… Gallerian var galet vacker, Vegas är allt jag hade föreställt mig och mer. Det finns något runt varje hörn som överaskar en och får en att tappa andan. Otroligt. Vi promenerade förbi en vacker fontän på vägen till Nike och när vi gick tillbaka hade massa människor samlats runt den, plötsligt startade en show, Fountain of the Gods show, lite långsam så vi såg inte hela men ändå så otroligt fascinerande, vi hade bara tur som precis gick förbi.

After that, Emil, Elias and I went to The Forum Shops at Caesars and walked around for a bit, shopped a few things we had forgotten in Sweden, Emils shirt for the gala, among other things… The mall was crazy beautiful, Vegas is everything I had imagined and more. There’s something around every corner that will surprise you and take your breath away. Amazing. We walked by a beautiful fountain on our way in to Nike and on our way out there was a lot of people gathered around it. Suddenly a show started, it was the Fountain of the Gods show, a bit slow so we didn’t se everything but it was still so unbelievable mesmerizing, and we were just lucky that we were passing by. 

Vi åt på en av Gordon Ramsays restauranger, Pub and Grill. Maten var så god och vi hade det hur bra som helst!

We ate at one of Gordon Ramsays restaurants, Pub and Grill. The food was so good and we had a great time!

Vi gick tillbaka till hotellet och gick upp till stället där sponsorerna/reklamföretagen höll till, vi fick så mycket saker! Emil och jag hängde med och tänkte att vi bara skulle vänta in Elias men det första jag fick i handen var två par skor och en club soda. Snacka om trevliga människor. Den här världen är verkligen otrolig.

We went back to the hotel and went up to the sponsor place/advertisers. We got so much stuff. Emil and I just tagged along and thought we would just wait for Elias while he did what he had to, but the first thing I got in my hand were two shoes and a club soda. Talk about great people. This world really is unbelievable.

Efter det gjorde vi oss klara och den här gången gick vi ut för att äta middag. Vi åkte till ett ställe som hette Sage som låg i gallerian The shops at crystals. Åter igen var maten otrolig, men jag antar att det är som det ska då, eftersom de tagit de bästa restaurangerna i världen och öppnat dem i Las Vegas (de flesta av dem i alla fall, har jag hört, från Vancouvers ägare, tror jag). Och som på beställning blev vi alla trötta igen, så vi åt upp och gick sedan för att åka hem. Elias och jag stannade någon timme för att shoppa lite i affärerna i Crystals och resten åkte hem för att sova. Elias köpte sig själv ett par solglasögon och ett par skor, väl förtjänat, de var så snygga så han var faktiskt tvungen. Jag kom också hem med några saker den dagen, lite mer hudvårdsprodukter, eller faktiskt inte fler. Min La Prarie och min skrubb från Sisley var slut, jag hade fortfarande inte hittat någon bra rengöring och eftersom jag älskar skrubben tänkte jag att jag skulle prova en rengöring därifrån också… och sen var jag var bara tvungen att prova Sisleys Moisturizing Gel/Primer, jag har velat ha den i två år, så… Det var helt enkelt en till väldigt bra men inte så speciell dag.

After that we got ready and went out again to eat dinner this time. We went to a place called Sage at The shops at Crystals. Once again the food was amazing, but I guess that’s what it should be like since they’ve taken the best restaurants in the world and opened the same in Vegas (for most of them anyway, I’ve heard, from Vancouvers owner, I think). And as on command all of us got tired again, so we finished and then left to go home. Elias and I stayed a couple of hours to shop a bit in the storest at Crystals and the rest of them went home to sleep. Elias got himself a pair of sunglasses and a pair of shoes, well deserved, they looked so good so he had to. I too came home with a couple of things that day, some more skin care products, or not actually more. I had run out of my La Prarie and my scrub from Sisley, I still hadn’t found a good cleansing and since I love Sisleys scrub I thought I would try their cleansing too… and then I just needed to try Sisleys Moisturizing Gel / Primer, I’ve wanted it for like two years so… It was just one more not so special but really great day.

Vi skulle alltså flugit till Grand Canyon vid sju måndag morgon men eftersom vi la oss vid fyra bokade vi om till två på eftermiddagen. Jag vaknade ändå vid sex (vid tre på eftermiddagen i Sverige). Jag tror att jag somnade om men vid nio möttes vi vid Jardin, en restaurang där vi åt frukost. Jag tog en Green Machine juice med grönkål, äpple, selleri, gurka, ingefära, koriander, persilja och citron, och en Vegan Scramble med grönkål, broccoli, chilipeppar, rostade mandlar gjorda på JUST EGG. En vegansk äggröra, jag har aldrig ätit det förut men det var så gott!

So we were supposed to fly out to Grand Canyon at seven on Monday morning but since we went to sleep at four we rebooked till two pm. I still woke up around six (three pm in Sweden). I think I went back to sleep but at nine we meet downstairs at Jardin, a restaurant where we ate breakfast. I had a Green Machine juice with kale, apple, celery, cucumber, ginger, cilantro, parsley and lemon and a Vegan Scramble baby kale with broccoli, peppers, toasted almonds, made with JUST EGG. A vegan scrambled eggs, I’ve never had before but it was so good!

Efter det åkte till vi ett köpcentrum i närheten, Fashion Show Mall, och gick runt och kollade lite. Det var så varm ute, ni vet när man öppnar ugnsluckan och värmen träffar en rakt i ansiktet, så var det varje sekund, helt galet, det var kanske fyrtio grader. Vi åt lunch, lite snabbt eftersom vi skulle bli upphämtade vid ett trettiofem av helikopterföretaget, i limousin (det ingick i resan). Vi skyndade oss tillbaka till hotellet och letade reda på upphämtningsplatsen och åkte sedan till flygplatsen. Vi ”checkade in”, de vägde oss, vi såg en säkerhetsfilm, fick flytvästar, tog ett foto och klev sedan upp i helikoptern, jag och Elias satt fram och resten bak. Ännu en otrolig resa till/över Grand Canyon, denna gången åkte vi över västra delen. Vi flög också över Hoover Dam, Lake Mead, Guano Point, Eagle Point och på vägen dit och tillbaka flög vi över Vegas strip. Vi landade på botten av Grand Canyon i trettio minuter och hade champagnepicknick. Helt otroligt, det enda jag har kvar att göra nu är att åka kanot.

After that we went to a mall near by, Fashion Show Mall, and just walked around for a bit. It was so hot outside, you know when you open the oven and the heat just hits your face, that’s what every second feels like, it was crazy, maybe forty degrees Celsius (one hundred and four degrees Fahrenheit). We ate lunch, a quick one because we were being picked up at one thirty five by the helicopter company, in a limo (it was included in the trip). We hurried back to the hotel and found the pick up spot and then went to the airport. We ”checked in”, they weighed us, we saw a safety video, got a flotation west, took a photo and then got on the helicopter, me and Elias in the front and the rest in the back seat. Another amazing trip to/over the Grand Canyon, this time we saw the west rim. We also flew over hover Hoover Dam, Lake Mead, Guano Point, Eagle Point and on your way out and back we flew over the Vegas strip. We landed in Grand Canyon for thirty minutes and had a champagne picnic. So amazing, the only thing I have left now is to go canoeing.

Vi kom tillbaka runt fura och gick tillbaka till rummen för att vila lite, jag trodde att vi hade tid att sova lite (i var så trötta från värmen och jetlagen) men helt plötsligt var det dags att göra sig redo och gå igen. Vi åkte till The Cosmopolitan för att äta, ett stort hotell/kasino/restaurangställe, eller nånting sånt. Vi åt på Zuma, en Japansk restaurang med den bästa sushin jag ätit. Det var en riktigt trött middag så vi stannade inte så länge, vi åt och gick sedan för att åka tillbaka till hotellet och sova. Vi gick ut för att ta en taxi men behövde gå en bit för att hitta ett bra ställe att hitta en. Det var bra för vi passerade Bellagio och hade sån tur att vi kom i perfekt tid för att se vattenshowen, det var så förtrollande. Vilken syn. After det tog vi en taxi vid Caesars Palace och åkte hem. Det var en riktigt lång med helt otrolig dag!

We got back around four and went to our rooms to relax a bit, I thought we would have time to sleep a bit (we were so tired from the heat and we were jet lagged) but suddenly it was time to get ready and leave again. We went to The Cosmopolitan to eat, a huge hotel/casino/restaurant place, or something. We ate at Zuma, a Japanese restaurant with the best sushi I’ve ever tried. It was a really tired dinner so we didn’t stay long, we ate and then left to go straight back to the hotel to sleep. We walked out to get a cab but had to walk for a while to find a good spot to take one. It was a good thing because we passed Bellagio and were lucky to just catch the water show, it was so enchanting. What a sight. After that we found a cab by Caesars Palace and then went home. It was a really long but amazing day!